KÄLLOR
Litteratur
Ahlberg, Birgitta: Blekingebondpigedräkt från år 1700. Blekingeboken 1938
Blekingedräkten i konst och litteratur: Hembygden 1978:3
Cederholm, Gerda: Svenska folkdräkter (1921)
Cronholm, Christoffer: Blekings beskrivning 1750-1757 (1976)
Dahlin, Ingrid: Blekingedräkten. Blekingeboken 1937
Ehrnberg, Maud: Broderier och brodöser. Blekingeboken 1974
Elmqvist, Ann-Marie: Bengt Nordenberg folklivsskildraren (1994)
Forssell, Christian Didrik: Ett år i Sverige : taflor af svenska almogens klädedrägt, lefnadssätt och hemseder, samt de för landets historia märkvärdigaste orter /tecknade af J. G. Sandberg, beskrifne af A. Grafström och utgifne af C. Forssell. Första upplagorna 1827-1829
Gynther, Sven Wilhelm: Blekinges historia och beskrivning (1847)
Johansson, L. P: En resa i Blekinge meddelade av G. J:son Karlin i Blekingebygder 1924
Liljedahl, Ulla: En liten skrift om Margareta Giermundsdotter och hennes kläder, baserad på gångkläderna i bouppteckningen med sidoblickar på andra bygders dräktskick (1995)
Liljedahl, Ulla: Folkligt dräktskick i Blekinge 1750-1850 (2011)
Liljedahl- Persson, Eva: Kvinnliga huvudbonader i Östra Blekinge ca 1750-1850 Uppsats i etnologi B1 Stockholm 1974
Lindström, Märta: Brudskor från öst och väst Blekingeboken 1953
Mårtensson, Vera: Några råd om blekingedräkten (1976)
Nelsson, Signe: Om Blekingedräkter. Blekingebygder 1925
Nordlinder, Eva: Kvinnligt dräktskick i Jämshögs socken i Blekinge (1987)
Pettersson, Håkan: Några lediga stunder egnade åt mina fäders minnen. Manuskript publicerat i Rödeby 1848 (1986)
Salje, Gertrud: Öllerska Bygdedräkten (1955)
Sjöborg, Nils Henrik: Utkast til Blekings historia och beskrifning (1792-1793)
Svensson, Sigfrid: Sydsvenska silversmycken. Kulturen 1952
Zetterberg, Maj: Om den rika dräkttraditionen. Hemslöjden 1978:2
Öller, J: Beskrivning över Jemshögs socken i Blekinge. (1800)
Arkiv
Folklivskildringar och uppteckningar och inventering som berör dräkt finner du främst i Blekinge museum och i Folklivsarkivet i Lund.
Samlingar
Större samlingar av dräkter från Blekinge finner du i Blekinge museum, Karlshamns museum, Kulturen i Lund och Nordiska museet. Flera museers samlingar är sökbara via internet.
Internet
http://blekingelivet.blogspot.com/ Föreningen Blekingelivet är ett projekt om Blekingedräkt, Blekinges dräktskick och tradition.
https://www.draktnyckel.se/ Dräktnyckel är ett projekt som arbetar med att utveckla ett digitalt verktyg som identifieringsnyckel till landets folk- och bygdedräkter.
https://www.folkdraktsmarknad.se/ En sida där du kan köpa, sälja och byta dräktdelar.
http://folkligt.nu/ Folkdräktsmönster och dräktsömnad.
www.folkdrakter.com Folkdräktsmönster och dräktsömnad.
SJÖBORG
Beskrivning ur BLEKINGS HISTORIA och BESKRIVNING av N. H SJÖBORG Utgiven 1792 Fil mag och docent i historia
Det är med den blekingska klädedräkten, även som med språket, att den vid gränserna är nästan samma som i Skåne och Småland. Men överallt yttrar sig en tillväxande böjelse för prakt och yppighet. Kvinnokönets kläder äro i synnerhet både utmärkt vackra och utmärkt kostbara. Den smak, varmed de blekingska lantflickorna kläda sig, har blivit godkände av den, vars förträffliga snille, hastiga urskiljning och livliga känsla för det vackra alltid skall bliva beundrad. År 1773 den 20 sept. behagade högtsalig konung Gustaf III, under en resa genom Bleking, stanna vid Mörrum i den av församlingen därstädes uppbyggda äreporten. Efter avhörande och nådigt besvarande av kyrkoherdens och nuvarande häradsprosten J. B. Santessons underdåniga lyckönskan, täcktes Hans Maj:t emottaga en fruktkorg, som av en ung och välklädd flicka frambars. Det behagliga i denna klädebonad kunde inte undfalla konungens uppmärksamhet: han lät sig av kyrkoherden underrätta om åtskillnaden mellan hustrurs och pigors kläder, och yttrade sig:
“Detta är en ganska vacker dräkt.”
Ombytliga moder på kläder härska även bland allmogen, och måste efterföljas både av män och kvinnor. De äro på särskilda orter något olika, och hava överallt på några år undergått en förändring, varpå fåfängan ingenting förlorat. Omkring Kristianopel sitta kläderna bättre åt livet, och likna mera ståndspersoners jackor, än de nära Sölvesborg brukliga. Till manskläderna hör en kort tröja, på vars rygg en krona med silke stundom är utsydd; under tröjan brukas flera livstycken på en gång, det ena över det andra, av vilka det innersta endast är knäppt. Byxorna äro av sämskat skinn, laskade och med blomsterverk i sömmarna utsydda. De förmögna hava merendels silverknappar i sina högtidskläder.
Manskläder äro vanligen svarta eller grå, men vid högtidligheter blå och askfärgade. För några år sedan brukades långa rockar med svarta hornknappar uti och en krona med silke utsydd på ryggen. Svarta slängkappor med rött foder och silvergaloner kring kragen nyttjades även tillförne av båda könen, men nu har männen vita eller blå kapprockar, på vilka även stundom äro kronor på ryggen utsydda. Vid högtidligheter brukas stora sharlakans eller saffians mössor fodrade med skinn, annars nyttjas hattar och mindre fodermössor, vilka i strandbygden äro ganska små och kallas kabuser. Brudgummen har om halsen en silkesnäsduk, under vilken ett rött skjortband visar sig, uti vars ändar 2:ne silvernålar äro fästade. Han nyttjar 3:ne lintyg på en gång; alla ärmknapparna böra synas, och för händerna äro rynkade spetsar. Brudgummen är alltid klädd med stövlar, över vilka de röda strumpebanden gemenligen synas. Annars brukas även skinn- eller läderskor med silverspännen. Strumporna äro blå, grå eller spräckliga. Även bland det grovaste arbetsfolk får man sällan se träskor.
Det vackra könet lyser i röda skarlakanskjortlar med svarta sammetsöverliv. Det är besynnerligt nog, att dessa kjortlar hava samma färg och skick nu, som för en hel mans ålder och kanske längre sedan. De läggas i täta och djupa fållar; de omgivas nedtill av ett svart sammetsband, men den yttersta kantningen är grön. Överlivet sammansnöres med silverlänkar och prydas rikligen med breda silvergaloner. Förklädet är vid högtidligheter vitt, av kammarduk, omgivet med breda spetsar. Om livet lindas fälttecknet som är ett grönt skärp av taft, vars nedhängande ändar glänsa av guld och silverspetsar, -pallietter och -löv. Tröjan plägar vara av svart kläde, ganska kort: över den fastknäppas flera silverbälten. Utom flera kedjor och stora förgyllda kors av silver, bäres om halsen haksilvret, som består av förgyllda sammanhängande silverknappar, uti kantiga löv äro fästade och uti vilka hänger liksom en rund skådepenning med bröstbild, omgiven med förgyllda löv. Händerna prydas med manschetter och fingrarna med ringar, utom vilka en hustru eller änka aldrig visar sig: ja stundom äro alla fingrarna därmed utsmyckade. Ingen piga nyttjar ringar om icke sedan hon fått fästman, och knappt ändå utom lysningsdagarna.
Kvinnokönets kläder äro vanligen svarta, blå och gröna, men vid högtider högröda och skiftande, om sommaren brukas mest vita linkläder. Kvinnorna hava på huvudet en liten rund luva och däröver ett vitt kläde eller klut. Andra bröllopsdagen eller måndags morgon, då bruden då bruden för första gången uppstiger såsom kvinna, skall denna klut av mannen bindas på henne. Pigorna hava merendels bart hår, delat i pannan och flätat i nacken: de bruka även klut, men vid högtidligheter hava de en valk över huvudet med inflätade och nerhängande guld-, silver och sidenband. På bruden hänger håret tillika med några bandändar löst neråt ryggen. Om huvudet har hon en krans, sammansatt av grönt vaxpapper och allehanda glitter, och däröver en förgylld silverkrona, kyrkan tillhörig, uti vilken hänga mångfaldiga silverlöv. Över kronan och ner under hakan lägges en silverkedja, i vars ändar bruden håller, på det kronan ej skall glida tillbaka. Dylika silverlänkar bindas även om armarna.
Små röda rosor fästas på axlar, armar och huvud, och på tröjan är nästan överallt fastsydda förgyllda silverkors, med löv kringsatta. På några ställen brukar bruden en så kallad skrud, eller liten kappa vilken även är med flera slags prydnader av silver översatt. Fordom var brukligt att bruden om livet hade en bred skarlakanslist vars nedhängande ändar voro med mycken grannlåt försedda.
I handen och under armen har bruden en vacker psalmbok, flera silkesnäsdukar, ett par långa röda klädesvantar med galoner, foderverk, och schattersöm beprydda, och ett vif: så kallas ett stort kläde omgivet av spetsar och en bred begäring, det är en slags konstig söm. Brudens strumpor äro röda, annars nyttjas även svarta och blå strumpor, Skorna äro svarta med röda klackar: de fästas med stora silverspännen, under vilka röda och gröna bandrosor äro fästade, som hänga ned över tårna.